.

..är inte alltid så lätt. Hade första fighten med Lina innan vi ens gått ur sängen.. lilla trollet. SUCK, slutade med att jag vann och ungen ligger snällt och retar inte sin syster.

Sen var det lugnt till 11-snåret då jag fick ett av mina vanliga utbrott på Amanda min prepubertala tjuriga dotter..

Slutade med skrik och gråt som vanligt.. Blev räddad av min ängel till mor som tröstade mig så att jag hade ork att lösa konflikten med min dotter och sen tog mamma med sig Amanda till stallet där de sen mös hela dagen.
Hem kom en strålande kvittrande och alldeles underbar dotter. Tur att mamma finns!

Ibland är hela veckorna utan mannen tunga och hemska, ibland känns det knappt och ibland är det mittemellan... Hans första jobbvecka efter semestern var hemsk, kan bero på omständigheter som att jag var ledig och att sista helgen på semestern hade varit sådär nykär och strålande av ömma känslor för varann. Denna vecka rusade fram tills det blev helg nu är saknaden enorm. Jag känner mig helt slut och utmattad. Svårt att andas, illamående, moland värk i magen och hormonledsen i ögonen.. pratade med min älskling i två min och höll minen.. inte så kul för honom att sitta på båten och höra frugan böla på andra sidan.

Tycker det är så svårt att vara så här matt.. det enda jag vill är att gråta och att bli tröstad av honom, men det slutar alltid med att han istället blir frustrerad och då blir jag än mer ledsen. Vill bli av med dessa hormoner nu! Bara 8-10 veckor kvar.

Puss