Bokat och klart!

Nu är det bestämt, den 27/10-2010 kommer våran familj utökas med en liten tjej till!

Men oj vilken chock jag fick när jag träffade läkaren, var inte beredd på att behöva förklara mig och be om snittet, trodde allt var klart. Möttes av en läkare som mer eller mindre dumförklarade mig och hade ingen förståelse över att jag ville bli snittad. Alla farhågor jag haft om hur det första samtalet skulle gå till blev besannade.. Usch och fy! Kände mig som ett ursketet äpple hela dagen, helt förstörd och massa tårar.

Men nu är det iallafall bokat och klart, förhoppningsvis slipper jag träffa idioten till läkare igen.

Kram på er!

Mammalivet

..är inte alltid så lätt. Hade första fighten med Lina innan vi ens gått ur sängen.. lilla trollet. SUCK, slutade med att jag vann och ungen ligger snällt och retar inte sin syster.

Sen var det lugnt till 11-snåret då jag fick ett av mina vanliga utbrott på Amanda min prepubertala tjuriga dotter..

Slutade med skrik och gråt som vanligt.. Blev räddad av min ängel till mor som tröstade mig så att jag hade ork att lösa konflikten med min dotter och sen tog mamma med sig Amanda till stallet där de sen mös hela dagen.
Hem kom en strålande kvittrande och alldeles underbar dotter. Tur att mamma finns!

Ibland är hela veckorna utan mannen tunga och hemska, ibland känns det knappt och ibland är det mittemellan... Hans första jobbvecka efter semestern var hemsk, kan bero på omständigheter som att jag var ledig och att sista helgen på semestern hade varit sådär nykär och strålande av ömma känslor för varann. Denna vecka rusade fram tills det blev helg nu är saknaden enorm. Jag känner mig helt slut och utmattad. Svårt att andas, illamående, moland värk i magen och hormonledsen i ögonen.. pratade med min älskling i två min och höll minen.. inte så kul för honom att sitta på båten och höra frugan böla på andra sidan.

Tycker det är så svårt att vara så här matt.. det enda jag vill är att gråta och att bli tröstad av honom, men det slutar alltid med att han istället blir frustrerad och då blir jag än mer ledsen. Vill bli av med dessa hormoner nu! Bara 8-10 veckor kvar.

Puss

Här är jag!

Hmmm.... ska man vara helt självutlämnande i en blogg? Eller bara babbla på om ditten och datten?  Ska det vara en dagbok för nära och kära, ett fotoalbum på nätet? Eller en anonym plats där man kan spy ut allt man tycker och tänker?

Vi börjar väl med lite ditt och datt tror jag.. så får vi se vart det bär hän.

Vem är jag och vad gör jag här?
En gift tvåbarnsmamma boende i ett radhus. Vi är en helt vanlig "Svensson" familj varannan vecka och varannan vecka lite ovanlig, då min man jobbar borta och jag blir då en ensamstående gift tvåbarnsmamma.
Att jag nu börjar skriva här beror nog mycket på att jag vill ha lite dokumentation på vad som händer och sker, kan vara kul att gå tillbaka och läsa senare om hur man tycker och tänker nu.

Sen är det så att det kan vara så att jag nu börjar en ny resa, resan mot livet som trebarnsmamma. Om allt går som det ska får vi ett litet tillskott till familjen i November. Än så länge känns det lite oklart, hade ett missfall i v.15 i höstas

RSS 2.0